Men (and dogs) at work!

Har senast tiden mest varit ute i skogen och avverkat med en och annan renflock som enda sällskap. Har hört en mixad kompott av böcker. Har upptäckt att skräckböcker, som nu senast av John Ajvide Lindqvist gör sig absolut bäst att lyssna på i mörka skogar. Effekten blir liksom så mycket mer påtaglig. När man inte är i hytten och tex går runt och mäter virke väntar jag nu tålmodigt på att närmaste vålnad som lurar bland träden ska visa sig:)) Samtidigt kan jag inte låta bli att lyssna.

Kia och Sara hängde med en dag och hjälpte mig flytta maskinen. Mycket bussigt. Annars har fisken Koi växt i oroväckande fart senaste tiden. Jag har matat Koi och gänget regelbundet och särskilt Koi växer sig stadigt större. Jag läste att man kunde ställa ut sina Koi-fiskar, priser upp till 50.000 kr utlovades, dock inte i sverige. Jag nämnde för Sara att Koi kanske skulle kamma hem storkovan åt oss en dag och hon gav mig en blick som sa ungefär:
-Du har tydligen varit ute i skogen för länge för din egen ömma hjärnas skull! och sa "visst älskling!".

Mina 2 sötnosar!

Här är mina två Sötnosar Sara och Kia ( Kia är hon med svartvit täckning:) Tack för att ni finns, vad skulle jag göra utan er?:) I Love You!

En välplacerad rumpa...

Detta handlar om en av shopping-turernas små irritationsmoment:)) För ett par dar sen svängde jag in på Coop för att köpa en hink till vattenbyten i akvariet. På städavdelningen mellan ytterväggen och en varuhylla som löpte in från sidan stod en äldre dam som verkade vara inbegripen med djupa funderingar om hon skulle ta plastpåse 1 eller kanske plastpåse 2.

Just när jag skulle gå förbi så lutade sig den bastanta tanten fram och hennes omfångsrika rumpa skar därmed av min passage. Jag stod och stampade i vad som ledigt måste varit en halvminut medan tanten studerade förpackningarna närmare. Att hon inte ser mig är helt enkelt inte möjligt om inte hennes sinnen är skarpt nedsatta, och jag vill inte sätta henne på plats genom att harkla mig. Jag får helt sonika gå runt varuhyllan för att ta mig runt:) Eftersom om jag hade trängt mig förbi tanten så skulle det vara liktydligt med ett högst opassande närmande av hennes bakdel och förmodligen hade jag blivit jagad med handväskan...

En annan plats är Claes Ohlson (res. för namnet)i Skellefteå där gångarnas bredd är lika generöst tilltaga som Gudrun Schymans humor. Där gubbar gärna för ingående samtal, medan deras förmåga att ana något i ögonvrån försvann nånstans i forna glansdagar.

Allt detta beror förstås bara på min utpräglade brist på tålamod när det gäller att utföra lite vardags-shopping så jag får helt skylla mig själv:) So long!

Jag & Kia

Myskväll!

Jag, Sara och kisen har äntligen barrikaderat oss och sjunkit ner i soffan efter en tripp till stan för att handla mat, snacks och lite film. Köpte en rysare på hemmakväll: "All the boys love Mandy Lane", mest för att jag tyckte namnet var coolt:) Den var...helt okej faktiskt! Kia ansåg att den var lite läskig dock!

Say hello to my little friends!

Jag har gått och blivit en riktig akvarienörd på sista tiden.På en nördskala mellan ett och tio befinner jag mig troligtvis på steg 6 där nästa steg blir att lära sig fiskarna latinska namn:) Kom över ett begagnat akvarium och jag har sakta men säkert fyllt det med lite mixad fiskkompott!
Tänkte att ni skulle få stifta bekantskap med tha gang!


Ovan: Ålen Jeff! Akvariets nykomling och Saras Nemesis. Jeff försökte briljera för Sara genom att glida med sin långa kropp längs akvarieytan, men Sara (som avskyr ormar) tycker att Jeff ser äckligt ormlik ut och dissade honom hårt. Sårad av detta men fast bestämd för att imponera med sin styrka och vigör för Sara hoppade han följande morgon ut ur akvariet. Eftersom akvariet är helt täckt är det höljt i dunkel hur han lyckats ta sig ur, men misstanke faller på att Mr. Jeff lyckats pressa upp matluckan och krypa ut.
Sara ringde i smått Panic när jag befann mig ca 6 mil hemifrån i skogen. Men hon repade mod
och lyfte i stackars Jeff:)) Så de fick inte den bästa starten...

-Whats up?!