Men (and dogs) at work!

Har senast tiden mest varit ute i skogen och avverkat med en och annan renflock som enda sällskap. Har hört en mixad kompott av böcker. Har upptäckt att skräckböcker, som nu senast av John Ajvide Lindqvist gör sig absolut bäst att lyssna på i mörka skogar. Effekten blir liksom så mycket mer påtaglig. När man inte är i hytten och tex går runt och mäter virke väntar jag nu tålmodigt på att närmaste vålnad som lurar bland träden ska visa sig:)) Samtidigt kan jag inte låta bli att lyssna.

Kia och Sara hängde med en dag och hjälpte mig flytta maskinen. Mycket bussigt. Annars har fisken Koi växt i oroväckande fart senaste tiden. Jag har matat Koi och gänget regelbundet och särskilt Koi växer sig stadigt större. Jag läste att man kunde ställa ut sina Koi-fiskar, priser upp till 50.000 kr utlovades, dock inte i sverige. Jag nämnde för Sara att Koi kanske skulle kamma hem storkovan åt oss en dag och hon gav mig en blick som sa ungefär:
-Du har tydligen varit ute i skogen för länge för din egen ömma hjärnas skull! och sa "visst älskling!".

Mina 2 sötnosar!

Här är mina två Sötnosar Sara och Kia ( Kia är hon med svartvit täckning:) Tack för att ni finns, vad skulle jag göra utan er?:) I Love You!

En välplacerad rumpa...

Detta handlar om en av shopping-turernas små irritationsmoment:)) För ett par dar sen svängde jag in på Coop för att köpa en hink till vattenbyten i akvariet. På städavdelningen mellan ytterväggen och en varuhylla som löpte in från sidan stod en äldre dam som verkade vara inbegripen med djupa funderingar om hon skulle ta plastpåse 1 eller kanske plastpåse 2.

Just när jag skulle gå förbi så lutade sig den bastanta tanten fram och hennes omfångsrika rumpa skar därmed av min passage. Jag stod och stampade i vad som ledigt måste varit en halvminut medan tanten studerade förpackningarna närmare. Att hon inte ser mig är helt enkelt inte möjligt om inte hennes sinnen är skarpt nedsatta, och jag vill inte sätta henne på plats genom att harkla mig. Jag får helt sonika gå runt varuhyllan för att ta mig runt:) Eftersom om jag hade trängt mig förbi tanten så skulle det vara liktydligt med ett högst opassande närmande av hennes bakdel och förmodligen hade jag blivit jagad med handväskan...

En annan plats är Claes Ohlson (res. för namnet)i Skellefteå där gångarnas bredd är lika generöst tilltaga som Gudrun Schymans humor. Där gubbar gärna för ingående samtal, medan deras förmåga att ana något i ögonvrån försvann nånstans i forna glansdagar.

Allt detta beror förstås bara på min utpräglade brist på tålamod när det gäller att utföra lite vardags-shopping så jag får helt skylla mig själv:) So long!